Cactusvit

Igår skålade vi in det nya året och lämnade tjugohundratio till historien. Från detta år tar vi självklart med oss en hel del positiva händelser i vårt liv och den största av dom alla är utan tvekan det där plusset som fick oss att förstå att vi två ska bli tre om snart sex veckor om allting går bra. Vårt älskade lilla hjärta, vi längtar så efter dig! ♥

En annan form av en rolig händelse var i början på året då jag mottog ett mail från Marbodal där det framgick att jag hade vunnit deras Moodboardtävling bland 300 tävlingsbidrag och ett kök för ett värde av 30 000 kr. Ganska snart satte köksplaneringen igång och senare under våren installerade vi det nya köket med god hjälp från framför allt min mammas man.

Vi fick även vara med om ett bröllop i början på året då våra nu f.d. solna-pite-vänner (deras flyttlass upp mot Piteå gick av stapeln några dagar innan julafton, vi kommer att sakna er!), gifte sig i Öjeby Kyrka en vacker vinterdag i mitten på februari. Någon månad senare berättade de även att de skulle bli föräldrar och för en dryg månad sedan kom deras lilla prins Vilmer till världen.

På försommaren åkte vi tillsammans med Mr M: s systers familj till Cypern för en vecka med enbart god mat, sol, bad, snorkling och trevligt sällskap. Detta är något som vi gärna gör om när vårt lilla hjärta har blivit lite större och då som familjen J/B (eller kanske förhoppningsvis som enbart familjen J *host host*).

Under hösten fyllde min älskade Mr M 30 år och som en överraskning hade jag bokat en weekend i Köpenhamn vilket skulle visa sig bli en stad som vi blev mer än förtjusta i och gärna återvänder till någon annan gång.

Igår var det då som bekant den trettioförsta december, den sista dagen på tjugohundratios kalender. En dryg timme spenderade vi i Piteås stadskyrka från 1668, som även är Norrlands äldsta träkyrka, för att se när det vackra brudparet sa ja till varandra. Det är en av Mr M: s barndomskompis lillasyster som stod som brud med fina gravidmagen. Deras lilla pyre är för övrigt beräknad till bara några veckor efter vårt hjärta, vilken babyboom det blir till våren!

Som en rolig parantes så stod deras färdmedel i form av en spark (fast jag vet inte om dom bokstavligen använde denna då celciusstrecket hade krypit ner under tjugogradersstrecket på termometern) parkerad utanför kyrkan. Är förmodligen bara i Norrland man ser en spark med skylten ”Nygifta” och ölburkar hängandes bakom.

Kvällen avslutade vi sedan hos Mr M: s syster och familj tillsammans med deras vänner och en underbart god trerättersmiddag som hon och J hade kokat ihop. När klockan var tolv (och efter en hel del klassiska dunder och brak fyrverkerier) släppte vi sedan i väg ett par Khom loy, den svävande lyktan, på den svarta nyårsaftonshimlen och skålade in tjugohundraelva.

Tjugohundraelva är fortfarande ett oskrivet blad och jag önskar och hoppas att detta år ska bli det bästa hittils för er alla! Nu ska vi njuta av de sista dagarna här uppe i norr och så hörs vi förhoppningsvis när vi är tillbaka i huvudstaden i mitten på nästa vecka.

En stor kram från mig! ♥