Sol, sol, sol...

Sitter i ett varmt sovrum på närmare tjugofem grader med fönstret på vid gavel med förhoppningen att det ska hinna bli lite svalare innan vi kryper till kojs.  Helgen har verkligen bjudit på sol, sol, sol och ett celsiusstreck på gränsen för högt.


Samtidigt som nya rutiner håller på att skapas vad gäller solen, mår ändå min kropp bra av en lite dos sol. Så innan solens strålar varit för starka har jag njutit av en lång morgonpromenad i vackra Hagaparken både lördag och söndag. Känner mig på ett sätt som en fånge i min egen kropp och kan ibland verkligen känna den där längtan efter att få sitta i solen och känna solens varma strålar mot min kropp. Speciellt när man ser alla helglediga soldyrkare som ligger raklånga på en filt med en bok i handen. Men om det ska kosta mig livet är det absolut inte värt det. Har istället smörjt in min bleka kropp med brun utan sol några kvällar den här veckan och nu börjar jag faktiskt känna mig lite sommarbrun omän den i allra högsta grad är syntetisk.


I morgon stundar näst sista jobbarveckan innan vi får en fyra veckors lång efterlängtad semester. Det ser vi verkligen fram emot! Hoppas ni alla har haft en underbar helg i denna sommarvärme, en stor kram till er! ♥


Bild: Privat © - Hade förmodligen passat bättre med någon sommarbild till detta inlägg men istället får ni en liten tjuvtitt på hur tapeten i sovrummet blev.

Magnolia från Cole & Son

Har länge haft en förkärlek till denna underbara skapelse från Cole & Son. Tapeten känns lite lagomt rörig och sprider trots alla blommor ett lugn.

I helgen tog vi på oss arbetsbyxorna och grävde fram våra tapetserarkunskaper och lyckades tillslut få upp tre våder bakom vår säng. Däremot blev mönsterpassningen inte helt hundra oavsett hur mycket vi än försökte att få alla blommor att passa samman, något som kanske beror på våra inte alltför djupa kunskaper. Men nu har vi i varje fall lite kontraster i vårt annars så vita sovrum.

Hoppas ni alla har haft en bra start på denna nya vecka. En stor kram till er! ♥ 

Bild: Privat © - Bilder på resultatet kommer en annan dag...

Vägen som leder tillbaka till livet

Har gått snart fyra veckor sedan jag låg på operationsbordet på plastikkirurgiska kliniken på Akis för att ta bort mer vävnad runt mitt melanoma in situ. Det fysiska såret har läkt fint, stygnen är plockade och på ryggen har jag nu ett 10 cm långt ärr som resten av livet kommer att följa med och alltid påminna mig om vad som har pågått i min kropp.


Det psykiska såret har börjat läka omän det kommer att ta längre tid innan det är helt läkt. Framför allt begränsar det mig fortfarande en del. Har knappt vågat befinna mig i solen en enda gång denna sommar och omedvetet drar jag mig till skuggan som en magnet. Regniga dagar känns mest som en befrielse då jag med gott samvete kan stanna inne. Men förhoppningsvis kommer jag med tiden att våga möta solens strålar även om jag aldrig mer kommer att sola för att bli brun.


Tusen tusen tack till alla er som har tagit er tid och lämnat en kommentar hos mig! Stora och många kramar till er underbara läsare!

Bild: Privat ©  

Högsta vinsten av dom alla

Känns som att jag idag har jag vunnit den allra högsta vinsten av dom alla. Inte någon storvinst på ett trisskrap utan ett betryggande ord från överläkaren på hudkliniken om att det här kommer att gå bra. Vi gick tillsammans igenom provsvaret från patologen och hon förklarade på ett mycket pedagogiskt sätt vad min cancer innebär.


Vår hud består kort och gott av tre lager - överhuden, läderhuden och underhuden. I det understa cellskiktet av överhuden finns de pigmentbildande melanocyterna. När dessa utsätts för solljus bildas melanin för att skydda kroppen från den ultravioletta strålningen, huden blir mörkare och vi upplever oss som "solbruna". Malignt melanom uppstår i melanocyterna och delas in i olika stadier med hänsyn till tumörens tjocklek och infiltrationsdjup. I det system som används nu finns fem olika stadier. I det första stadiet växer tumören enbart i överhuden och det finns inga metastaser. Detta beror på att överhuden saknar blodkärl och metastaser uppstår vanligtvis genom att tumörceller sprids via vårat lymfsystem och blodet och därefter genomgår celldelning.


Min pigmentförändring som opererades bort för drygt en månad sedan visades sig vara något som med medicinska termer kallas Melanoma in situ (= växer på platsen), tillhör stadie 0 eller 1 beroende på hur man tolkar de olika stadierna. Detta är ett endast ett förstadium till malignt melanom men klassas definitionsmässigt som ett. Det växer uteslutande i överhuden och är av så ytligt slag att det inte har någon möjlighet att sprida sig om det upptäcks i tid. Detta innebär alltså att om tillräckligt mycket vävnad avlägsnas runtom pigmentförändringen är det en helt botbar sjukdom. Och det är just vad operationen idag innefattade - att få en extra säkerhetsmarginal.


Däremot kommer jag i fortsättningen behöva hålla ett vakande öga över mina pigmentfläckar, som alla i dagsläget ser helt normala ut, eftersom jag är benägen att bilda dessa sjuka celler. Kommer aldrig mer att våga utsätta min kropp för ren solning och om jag vet att jag oundvikligen kommer att behöva vistas i solen blir det hög solskyddsfaktor och täckande kläder på. Kan helt enkelt lägga ner det där med formen inför "Beach 2009"! =)


Tack för alla kommentarer som jag har fått från en goa läsare! ♥
Bild: Privat © - Firade dagen med en bukett rosa pioner.

RSS 2.0