Cactusvit

För precis sex veckor sedan befann vi oss i detta nu i förlossningsrum 007 på BB Stockholm, blickandes ut från nionde våningen över ett kallt och vintrigt Stockholm med en siluett där en upplyst Globen tydligt kunde ses samtidigt som ett lugn hade infunnit sig på sjukhusområdets stora parkeringsplats.

Drygt tjugoåtta timmar tidigare hade mitt vatten gått här hemma och under Brolles 7 days and 7 nights som han sjöng i Melodifestivalen i Göteborg, satte vi nycklarna i dörren och gick ut för att möta upp taxin med en väska innehållandes det som vi eventuellt skulle behöva om vi skulle få stanna kvar plus BB-väskan som stått packad i några veckor.

Inne på undersökningsrummet tickade lilla hjärtat på i snabba 160 slag/min samtidigt som mitt vatten hela tiden sipprade och gjorde mig och underlaget plaskblött samt att jag hade börjat få värkar som gjorde sig påminda lite då och då. På grund av den snabba hjärtfrekvensen ville de ha oss kvar för observation.

Sex timmar senare hade hjärtfrekvensen sjunkit till en mer normal nivå men värkarna var fortfarande oregelbundna och vi beslutade oss därför i samråd med barnmorskan att åka hem för att försöka vila. Försökte komma till ro men det tog inte länge innan värkarna intensifierades och jag sprang som en jojo mellan soffan (där jag slumrade till mellan värkarna av ren matthet då jag hade varit vaken i nästan ett dygn) och toaletten då jag blev illamående och kräktes vid varje värk. Så fortsatte det under hela förmiddagen och strax efter lunch den trettonde februari hade jag gjort mitt här hemma och vi åkte återigen in och blev då inskrivna på BB Stockholm. Jag hade öppnat mig fyra centimeter och vi var närmare än någonsin den vackraste skatten av dom alla.

Vid tidpunkten då vi vanligtvis skulle ha suttit hemma i soffan framför söndagens höjdpunkt – Solsidan, hade jag stannat på sju centimeter och uppnått status quo. Ett värkstimulerande dropp sattes in och fem timmar senare, den fjortonde februari på alla hjärtans dag, fick jag äntligen börja krysta. Jag försökte verkligen ta till mina sista krafter men två timmar och tjugo minuter senare kallades en förlossningsläkare in som la en sugklocka. Jag hade långt innan detta, mer eller mindre, gett upp då jag kände att jag saknade den sista lilla kraften som skulle behövas efter en trettiotvå timmar lång förlossning utan sömn och fast föda.

Det som sedan hände enligt min förlossningsjournal är ”Malmström klocka storlek 50 anlägges och trycksänkning påbörjas kl. 03.30. Extraktionen påbörjas 03.33 och är lätt och utförs utan hjälp av yttre press, 4 dragningar. 03.41 födelse, kön pojke. Ingreppet bedöms okomplicerat”. 

Jag själv minns inte att jag upplevde någon smärta överhuvudtaget när vårt lilla hjärta föddes fram utan det starkaste minnet är den varma och lilla kroppen som dom la på mitt bröst som skulle visa sig vara den allra vackraste skatten som vi någonsin har skådat.

Vi har under de här snart sex veckorna fått njuta av och lära känna en helt underbar liten kille, vår älskade Elliot. Och precis som det står på blöjorna i storlek tre slow down, som han precis har vuxit i, så skulle man om möjligt vilja sänka hastigheten då dagarna försvinner i en rasslande fart. Det får mig att försöka stanna upp minst en gång per dag för att bara njuta av tiden och vårt älskade hjärta precis här och nu.

Resten stavas KÄRLEK och LYCKA.

Bild: Privat © - Precis som det står på blöjan, slow down, så har de snart sex veckorna sen Elliot kom till världen försvunnit i en rasslande fart. Man skulle därför vilja dra i handbromsen ibland för att stanna upp tiden och få njuta lite extra av varje timme och sekund som aldrig kommer åter. Fina killen som är det bästa som har hänt oss!

Hittade för några veckor sedan till denna duktiga tjej som syr det mesta man kan tänka sig till de små. Hon har så många fina tyger att välja mellan och syr sedan det man önskar på beställning. Det är inte för inte som man får lite beslutsångest!

Gissar att det kan vara bra att ha ett antal dregglisar här hemma för kommande "blöta" dagar. Passade därför på att beställa två stycken för en relativt billig peng. Mitt val föll på ett turkosblått tyg med bruna apor samt ett offwhite tyg med gröna elefanter. Så fina!

Även ikväll somnade en trött liten kille i stora sängen vid halvåtta efter ett mysigt kvällsbad och det är nästan så att man inte tror det själv med tanke på hur många kvällar vi har burit, nynnat och vaggat en ledsen kille. Vi njuter så länge det varar! 

Fredag idag även om jag var helt inställd på att det var torsdag när vi vaknade i morse. Man blir aningen dagvill av att gå hemma och mysa alla sju dagar i veckan med vår finaste skatt!

En stor kram till er! ♥

Bilder: Privata © - Fina dregglisar från Myran & Lo.

Veckan innan Elliot föddes fick Mr M klart med jobb uppe i norr och vi fick plötsligt väldigt mycket att stå i då han ska tillträda sin nya tjänst redan den första april. Förutom att ny bostad skulle ordnas så skulle även vi bestämma oss för vilken mäklarfirma som skulle få vårt förtroende för att sälja vår nuvarande lägenhet. Och så mitt upp i allt vår fina skatt som var på G.

En mäklare hann vi få besök av innan vattnet, helt oväntat, gick på lördagskvällen den tolfte februari. De andra två mäklarna hade vi bokat in på alla hjärtans dag men vad som hände då vet ni ju så dessa var bara att ringa och omboka från i stort sett förlossningsrummet.

Med en ny familjemedlem och nyss hemkomna från BB utgjordes därför premiärbesöket inte av några kära familjemedlemmar utan av två mäklare. När vi sen bestämde oss för vilken mäklarfirma och mäklare som var den rätta för oss blev det snabba puckar med en light styling här hemma, fotografering och ett antal lägenhetsvisningar. Tack och lov gick det mesta på räls och lägenhetskontraktet är nu sedan en vecka tillbaka påskrivet av en lägenhetsköpare som vill flytta in redan från den första april. Hurra!

Önskar er alla en skön onsdagskväll, kram från mig! ♥

Bild: Privat © - Prospektet och en pärm innehållandes bland annat överlåtelseavtalet på lägenheten som är vår i drygt en vecka till. 

Sen Elliot kom till världen har vi fått nya sovvanor och det gäller inte minst jag som vaknar ett antal gånger per natt för att amma denna lilla kille. Däremot är det inte någon större skillnad än de sista veckorna av graviditeten då jag sprang på toaletten som en jojo under nätterna.

Något som däremot är en större kontrast är mornarna. Att vakna tidigare än vanligt är man förmodligen så inställd på som nybliven förälder men att få slå upp ögonen och mötas av ett par pigga små vackra ögon med en fortfarande odefinierbar färg slår allt i denna värld. Ordspråket Morgonstund har guld i mun har fått en ny innebörd!

Innan Elliot föddes var vi ganska bestämda med att han inte skulle sova i våran säng utan till att börja med i den lilla korgen för att sedan slussas över till spjälsängen. Redan på BB sa de fina barnmorskorna när vi pratade om detta att vi förmodligen skulle få omvärdera allt som vi innan hade ”bestämt”. Och visst blev det så. Nu trängs istället hela lilla familjen i den 160 cm breda sängen och vi tycker nog alla att det är mysigast så.

Det börjar vara mycket sprattel i denna fina lilla kropp och oftast vaknar jag på morgonen när Elliot, pigg som en lärka och som en solstråle, fäktar med både armar och ben och ”pratar” med den blåvitrandiga filten som finns i hans närhet. Sen har lilla familjen lite morgonmys innan pappa M åker till jobbet och jag och Elliot har förmånen att få njuta av ytterligare en dag tillsammans.

Nu ska jag sjunka ner i soffan med en god kopp te innan det är dags att krypa ner bredvid vår nybadade guldklimp som sedan någon timme tillbaka ligger och sussar gott i stora sängen. 

Stora lilla killen som alltid har velat somna i vår famn på kvällarna men som vi de senaste kvällarna har pussat god natt på i stora sängen istället. Lite nyfunnen egentid för vår del och en mindre kvällsorolig kille som som förmodligen har varit trötthet då han inte längre kom till ro i famnen. De små är inte alltid lätta att tolka.  

Hoppas ni har haft en bra tisdag så här långt, en stor kram till er alla! ♥

Bilder: Privata ©

Idag hade vi sett fram emot att få fint besök från Dalarna i form av min moster och mina två kusiner som vi inte har träffat på ett bra tag. De hade planerat in en tjejhelg tillsammans i Stockholm inklusive ett besök hos oss men tyvärr så hade illamående magbaciller hälsat på i natt och de fick därför ställa in trippen till huvudstaden. Tråkigt tycker vi och även dom som hade sett fram emot att få se vårt lilla hjärta.

Men här får ni en dagsfärsk bild på Elliot när han ligger på mage och kämpar för att lyfta det relativt stora och tunga huvudet. Annars börjar han kännas ganska stark i nacke och rygg och kämpar ofta för att hålla huvudet upprätt för att inte missa något, våran nyfikna lilla kille!

Istället för trevligt besök så ska vi alldeles strax packa ner lilla killen i vagnen och bege oss mot staden för lite lördagsshopping där en vårjacka står högst upp på listan för oss båda. Hoppas ni alla får en underbar lördag, här i storstaden skiner solen från en klarblå himmel och förhoppningsvis är våren på intåg efter gårdagens snöoväder.

En stor kram från mig till er! ♥ 

Bild: Privat © - "Mamma och pappa säger att jag liknar Skalman när jag gör den här minen, jag förstår inte varför?"

Vår älskade Elliot har nu hunnit bli en månad gammal och under dessa veckor har det hänt en hel del. Förutom att de minsta kläderna i storlek 56 börjar bli för trånga och att det numer finns goa kinder (och tendens till flera hakor) att pussa på så är vår stora lilla kille betydligt mer vaken och man märker att han börjar vara intresserad av det som finns runt omkring han. Han sprider dagligen den största lyckan av dom alla och får oss att skratta minst en gång per dag genom alla hans underhållande miner och ljud som han ger ifrån sig. Vi är så tacksamma för att vi får ha denna underbara lilla krabat hos oss!

För bara någon vecka sedan väckte Pingu och hans vänner inte något större intresse utan då var det famnen som var den absolut bästa platsen. Så är det så klart fortfarande men han tror sig mer och mer om att ligga själv lite längre stunder. Idag när jag plockade fram babygymmet var det väldigt spännande och han låg och tittade väldigt fascinerat på alla klara och fina färger ett bra tag.

Nu ska jag gå och pussa på mina två favoritkillar och passa på att önska er en trevlig torsdagskväll! En stor kram från mig! ♥

Bilder: Privata © - Två dagsfärska bilder på vår lilla skatt i hans Pingu babygym.

Sedan vår älskade prins Elliot kom till världen den fjortonde februari har det inte blivit några långa stunder framför datorn. Vi har istället fyllt våra dagar tillsammans med en massa mys, kramar, pussar, sånger (är tur att det bara är Elliot som behöver lyssna till min sköna stämma), typ hundra blöjbyten och lite uppfriskande promenader. Allt för att lära känna denna underbara lilla krabat!

Sen har det varit en hel del att stå i vad gäller vår norrlandsflytt men nu verkar det som att vi snart ser slutet på allt det som ska hinnas med innan dess. Vi ser båda fram emot att återigen bli pitebor och framför allt tycker jag att det ska bli trevligt med lite icke-envägs-kommunikations-sällskap lite då och då med andra mammalediga vänner samt promenadssällskap i form av en nypensionerad morfar och Tuffe (cairnterrier) som är ute och traskar en stund varje dag.

En punkt på min ”to-do-list” som jag inte har lyckats bocka av ännu är att skriva ihop ett ”tackbrev” till de gulliga barnmorskorna och undersköterskorna som hjälpte oss att föda fram Elliot. Måste bara skicka i väg ett par bilder på framkallning först…

En stor kram till er! ♥

Bild: Privat © - En av bilderna som vi ska skicka i väg för framkallning för att bland annat stoppa i ett tackbrev till BB Stockholm.